Chokladfestivalen i Stockholm 2013

I dagarna fyra (3–6 oktober 2013) har det varit Chokladfestival på Älvsjömässan i Stockholm. Under dessa glada dagar har chokladtillverkare, importörer och butiker ställt ut sina produkter i form av praliner, chokladkakor, chokladfontäner och mycket annat smått och gott. Och i år var festivalens ledord ”kvalitetschoklad”.

På festivalområdet fanns det alltså gott om utställare, 50 st, som bjöd ut sin choklad till försäljning. Det fanns gott om praliner och chokladkakor och det märktes att det handlade om kvalitet. Utöver choklad fanns också en och annan utställare som sålde lakrits och te.

praliner1

I de allra flesta fall var det dessutom riktigt humana priser. För det verkade som att utställarna faktiskt hade kommit dit för att sälja choklad och därför sänkt priserna jämfört butikspris. Det erbjöds också goda möjligheter att provsmaka chokladen innan man köpte den.

Mäster Choklad besökte festivalen på lördagen och tack vare att priserna låg på en bra nivå gjordes faktiskt en del inköp, så det kommer att publiceras lite nya chokladrecensioner här på www.masterchoklad.se inom den närmaste framtiden.

På förmiddagen var köerna mycket långa, men om man var lite förutseende så hade man förstås förköpt sin biljett. Därmed slapp man köa och kunde i stort sett bara kliva rätt i på festivalområdet.

Väl inne på Chokladfestivalen gick tiden förvånansvärt snabbt och det gavs inte tillfälle att besöka fler än två chokladprovningar som båda kostade 100 kronor styck. Och kanske gick de 5,5 timmar jag var där så fort eftersom att man knappt kunde ta sig fram i folkhavet. Däremot så var det ganska enkelt att komma fram till chokladen och göra sina inköp.

folk

Det var dock knökfullt med besökare precis hela dagen, och tyvärr så delades det stora utrymmet med Hem & villa-mässan som dessvärre hade lagd beslag på förmodligen 90 procent av hela ytan. Därför blev det mycket trångt för dem som var mer intresserade av choklad än av inredning och värmepumpar. Flera barnvagnar drogs också omkring i kaoset.

Rom och choklad (Duane Dove)

Den första chokladprovningen hölls av Duane Dove som har en bakgrund som sommelier, och han har arbetat med rom i 15 år och choklad i 11 år, berättade han. Han är också kakaobonde som har en egen kakaoodling på Tobago samt en chokladbutik och restaurang i Stockholm. På restaurang Sjögräs finns hela 407 sorters rom, fick vi veta. Förutom detta utkommer han också med boken En rik historia om rom och choklad i januari nästa år.

Så med all denna kunskap och erfarenhet i bagaget var det inte konstigt att Duane Dove visste vad han pratade om. För han gav intrycket av att vara beläst och kunnig inom både rom och choklad.

Det som var mindre bra var att fokus låg på romen och inte så mycket på chokladen. Så provningen handlade mer om ”rom med choklad” istället för ”rom och choklad”.

På provningen fick vi smaka på tre sorters lagrad rom med olika karaktär och prislapp. Och till detta provades tre bitar med mörk choklad. De kombinationer av rom och choklad som Duane Dove föreslog passade faktiskt bra ihop – åtminstone fungerade två av tre mycket bra även i min gom.

  • ”Angostura” parades ihop med Amedeis Trinidadchoklad (70%)
  • ”Diplimatico” med Duanes choklad från Tobago Cocoa Estate (70%)
  • ”J Bally” med en pralin som hade producerats av någon på festivalen

Den sistnämnda kombinationen fungerade alltså inte riktigt för mig. Dels gillade jag inte den dyraste romen som jag uppfattade som alltför torr och träig i smaken. Dessutom gjorde den 45%-iga alkoholhalten drycken lite väl ”eldig”. Och dels så gillade jag inte heller riktigt pralinen som var smaksatt med lakrits och havssalt.

chokladfrukt

Sammanfattningsvis kan man säga att detta var en intressant chokladprovning som bevisade att det faktiskt går att kombinera mörk choklad med starka drycker!

Grön choklad från Beschle (Roger Greiner)

Den andra provningen skulle egentligen ha hållits av Marou som producerar ren mörk choklad från Vietnam. Men på grund av en miss av arrangören – det hade skrivits fel i programmet – så blev det istället chokladtillverkaren Beschle som presenterade sin choklad. Tyvärr, skulle det visa sig. Det handlade nämligen om smaksatt choklad och dessvärre ingen särskilt god sådan. Här blev man så att säga ”lurad på konfekten”.

Det visade sig mycket snart att detta inte var någon riktig och seriös chokladprovning. Det var inte tal om att lukta, smaka, känna, uppleva och så vidare. Istället handlade det enbart om marknadsföring, eller en s.k. ”sales pitch”, som syftade till att sälja in chokladen.

Beschle har nämligen på den sista tiden utvecklat en vit choklad med smaksättning av det japanska gröna teet som kallas matcha. Företaget tycks därför enbart ha kommit till Chokladfestivalen för att prata om sin nya ”gröna choklad” samt övertyga alla besökare om hur bra deras smaksatta choklad var. Man fick veta att företaget köpte in kakaobönorna för mycket dyra pengar direkt från bönderna och att chokladen conchades (bearbetades) mycket länge för att bli extra fin i konsistensen.

Men tyvärr så nådde inte chokladen som provades upp till representantens fina tal. Han verkade snarare vara någon slags försäljare eller marknadsförare och inte chokladprovningsledare. Och gör man en sökning i Google så bekräftas det att Roger, som han hette, är just ”försäljningsdirektör” på Beschle. Så det blev ingen intressant provning och chokladen var inte heller något att ha.

Vi fick prova två mörka choklader, två mjölkchoklader och två vita choklader:

  • Ginger (64%): mörk choklad som hade smaksatts med ingefära. Den smakade kort och gott just ingefära, och den hade också ett visst sting av den kryddans pepprighet. Här fick man erfara att choklad och ingefära är en mycket dålig kombination.
  • Fleur de sel & pistachios (64%): mörk choklad med salt och pistagenötter. Den kändes lite träig och salt i smaken. Den var lite mindre tråkig än föregående, men ändå ingen intressant choklad.
  • Tonka orange (38%): mjölkchoklad som gjorts på fina Criollobönor. Det första jag tänkte på när jag testade den var solkräm med kokossmak. Den tycks ha smaksatts med någon slags konstgjord apelsinsmak som gjorde att den kändes mycket platt och tråkig i smaken. Det är konstigt att företaget använder exklusiva och fina kakaobönor samtidigt som man förstör chokladen genom att tillsätta apelsin och andra konstigheter.
  • Criollo Venezuela (38%): ren mjölkchoklad som gjorts på Criollobönor. Här hade inte smaken förstörts med några ovanliga tillsatser utan det smakade mycket knäck, kola, nöt, samt att den var lite pepprig mot slutet. Och trots att detta handlade om mjölkchoklad var den inte särskilt söt, vilket förmodligen beror på att det faktiskt var fina kakaobönor så att det inte behövdes tillsättas alltför mycket socker för att göra den ätbar. Detta var således provningens bästa choklad och egentligen den enda som smakade bra. Dock så noterade jag i mina anteckningar att denna mjölkchoklad också kändes litet tråkig.
  • Matcha (36%): vit choklad med smak av grönt te (matcha). Den hade en mild doft av gräddkola och var lite gräsaktig, men smaken var desto kraftigare. Även i smaken fanns gräddkola, litet fikon, och mot slutet hav eller sjögräs. En mycket annorlunda choklad alltså! Smaken var dock mycket sur och inte särskilt behaglig.
  • Lassi White (36%): vit choklad som var smaksatt med kardemumma, yoghurt och citron. Jag tyckte faktiskt att denna smakade mest ingefära och kardemumma. För övrigt så var smaken mycket sur och på gränsen till kväljande. Men inledningsvis var den faktiskt ganska söt. En sötsur choklad helt enkelt, som jag dessvärre inte gillade.

Trots att smaken på Beschles smaksatta choklad inte föll Mäster på läppen så kändes dock konsistensen smörig och len mot tungan. Men trots att Beschle uppgav att smaksättningen var balanserad utan att vara dominerande, just för att också chokladsmaken skulle kännas, så var det faktiskt chokladsmaken jag saknade under provningen. Smaken var överlag platt och tråkig och saknade nyanser.

Och jag vet inte om folket i salongen enbart var artiga när de sa att chokladen faktiskt smakade bra. Men om man gillar smaksatt choklad så kanske den verkligen också smakade bra?

Sammanfattningsvis kan sägas att detta var en mycket tråkig chokladprovning. När man hade förväntat sig att få prova ren mörk kvalitetschoklad från Vietnam, men istället får en ”sales pitch” om smaksatt vit choklad och mjölkchoklad, är det kanske inte så konstigt att man blir besviken.

Chokladnyheter på festivalen

  • ”Grön choklad”: Beschle presenterade sin nya vita choklad som hade smaksatts, och färgats grön, med det japanska teet matcha. Visserligen var denna ny, men inte särskilt het (se ovan).
  • Vietnamesisk mörk choklad: den franska chokladtillverkaren Marou har börjat tillverka vietnamesisk choklad som uppges vara av god kvalitet. Kanske är denna het, jag vet inte, men inte särskilt ny. För importören Beriksson började sälja chokladen redan i våras. Dock så fanns nu två helt nya sorter i sortimentet som heter Dong Nai och Treasure Island.
  • Michel Cluizels nya design: efter att företaget har kritiserats för sina dåliga maskinöversättningar på förpackningarna har Michel Cluizel nu gjort en helt ny design och språkvårdat. Och denna gång blev det faktiskt nästan helt rätt i den svenska översättningen (enligt förpackningen finns det ”spär” av nötter, mjölk och gluten).

Sammanfattning av besöket

+ Bra priser
+ Mycket kvalitetschoklad
+ Goda möjligheter att provsmaka
+ Duane Doves provning med rom och choklad

– För trångt
– Arrangörens miss med tidsprogrammet
– Beschles chokladprovning
– Dåligt kaffe i Konditoriernas kafé
– Chokladprovningsrummet fylldes ibland av matos från köket som fanns under
– Synd att ”Årets konditor” avgjordes redan på fredagen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *