Uppsala choklad- och kaffefestival 2013

Nu i helgen den 19–20 oktober anordnades Uppsala choklad- och kaffefestival i Svandammshallarna. Festivalområdet låg på bara några få minuters promenadavstånd från tågstationen så det var enkelt att hitta dit. Här kommer en kort recension av Mäster Choklads besök som gjordes under söndagen.

I år var den allra första gången som festivalen anordnades. Och kanske var det därför som det var lite småproblem med arrangemanget när det gällde chokladprovningar och föreläsningar. Det jag själv lade märke till var att föreläsningslokalen hade blivit dubbelbokad när Anna-Maria Winroth höll sitt föredrag samt att belysningen var riktigt dålig därinne. Och vid chokladprovning med Duane Dove tvingades vi sitta packade i ett mycket litet rum utan tillgång till några bord.

Men enligt vad media har rapporterat tycks festivalen ha varit något av en publiksuccé med väldigt många besökare. Så festivalen kanske återkommer igen nästa år.

Trettio utställare fanns på plats som delade på två stora lokaler. Det var ett övre och ett nedre plan som låg i anslutning till varandra. Och jämfört med Chokladfestivalen i Stockholm var det inte särskilt trångt, men samtidigt tycker jag att tillställningen kändes lite avslagen vid en jämförelse.

Dock så sades det både på scenen och i ett reportage från lokalteven att det hade varit mer folk under lördagen. På söndagen var det däremot inga långa köer.

Priserna tycker jag inte var riktigt lika låga som i Stockholm. Förmodligen berodde det på att det var fler importörer på mässan i Stockholm, medan här i Uppsala verkar det istället ha varit mer lokala detaljhandlare, som av naturliga skäl inte kan hålla lika låga priser. Så jag skulle gärna se fler importörer och lägre priser till nästa år.

amma

Amma som syns på bilden ovan hade till exempel inte något sänkt pris (59 kronor). Dock så kunde man köpa 3 för 150 kronor som ett festivalerbjudande. Och provsmaka fick man förstås.

Mäster Choklad hann gå på tre föreläsningar och/eller provningar. Dessa hölls av chokladmakaren Anna-Sofia Winroth, kakaobonden Duane Dove och barnkirurgen Claude Kollin.

Trots att det inte var särskilt packat med folk på själva festivalområdet så var det många som besökte föreläsningarna och chokladprovningarna. Om det var runt 20 personer på Chokladfestivalen i Stockholm var det nog minst 50 på varje provning här i Uppsala.

Kakao för alla (Anna-Sofia Winroth)

Anna-Sofia, som gärna kallar sig ”chocolatier”, pratade om sina erfarenheter inom chokladbranschen och om hur hon arbetade för att förbättra kunskapen om choklad bland kakaobönder i Dominikanska republiken. Hon arbetar också med att starta upp kvinnliga kakao-kooperativ.

Och trots att hon inte gärna kallar sig ”kakaobonde” äger hon faktiskt två små kakaoplantager i Dominikanska republiken.

Det mesta som berättades hade jag faktiskt redan hört via media eller på annat sätt. Och jag hade dessutom redan läst hennes bok ”Gudarnas föda – den som dödar” (som jag tycker innehåller lite för många särskrivningar och andra små språkfel. Det märks att den är utgiven på eget förlag, men den var ändå överraskande bra med tanke på att hon inte är författare till yrket.).

Så för mig gav föreläsningen inte särskilt mycket. Bra därför att det var gratis att lyssna på Anna-Sofia. Det ingick nämligen i inträdesbiljetten. Och detta berodde var väl på att det inte bjöds på några smakprov på hennes egentillverkade choklad.

Hon rekommenderade också två dokumentärfilmer om kakaoindustrin som har gjorts av Miki Mistrati. En av dokumentärerna kan man hitta via länksidan.

Chokladprovning (Duane Dove)

Duane Dove som ibland kallas ”Sveriges ende kakaobonde” höll i en chokladprovning. Egentligen var det inte så mycket chokladprovning som en föreläsning om hans kakaoplantage på Tobago. Och med tanke på priset på 100 kronor hade man förväntat sig något lite mer. Det var bara fyra små chokladbitar som vi provade under föreläsningens sista kvart.

Dessutom handlade det enbart om choklad som hade tillverkats av François Pralus, varav samtliga, tyckte jag, hade mer eller mindre samma syrligt gröna karaktär. Men chokladen hade gjorts på olika bönsorter, hade olika kakaohalt och ursprung. Därför hade de också lite varierad smak. Men själva grunddoften uppfattade jag som i stort sett densamma. Hans egen choklad från Tobago Cocoa Estate fanns också med.

Så chokladprovningens beskrivning på festivalens hemsida om att: ”…ni får chansen att prova den samt upptäcka nya fantastiska smaker!” tycker jag inte var särskilt rättvisande. Riktigt så fantastisk tycker jag inte att chokladen var.

Inte heller fick vi något vatten till provningen. För annars hade det varit bra att få skölja munnen mellan varje chokladbit.

kakaoböna

Det bästa med denna provning var att Duane slog sönder en färsk kakaofrukt så att vi fick smaka på innehållet. Själva fruktköttet hade en söt och syrlig smak av litchifrukt och fisk, medan själva kakaobönorna inte hade någon egentlig smak, utan det var ungefär som att tugga på jord.

Kåseri och chokladprovning (Claude Kollin)

Claude Kollin höll intressant och underhållande chokladprovning och kåserade samtidigt om choklad och hälsa ur ett medicinskt perspektiv. Han är nämligen läkare, något som var passande med tanke på ämnet. Vidare så kändes han trovärdig och refererade till diverse undersökningar och vetenskapliga studier.

Priset var 50 kronor och då fick vi prova sex ganska väl tilltagna bitar, varav fem var mörk choklad och en mjölkchoklad. Det som var mindre bra var att samtliga chokladbitar kom från Valrhona. Lite mer variation hade varit att föredra.

valrhona

Jag tycker också att det var ovanligt svårt att känna hur chokladen doftade, vilket kan ha berott på att chokladbitarna hade legat framme på fatet lite för länge, precis som Claude Kollin också nämnde. Bäst hade ju varit att ta chokladen direkt ur en välsluten förpackning.

Men smaken var det i alla fall inget fel på. Och jag höll också i stort sett med om hans beskrivningar om hur chokladen skulle smaka. För övrigt var han underhållande och skämtade en hel del medan han berättade.

Claude Kollins kåseri och chokladprovning var, tycker jag, det bästa på festivalen och han får därför en grön ”tummen upp”.

Bilder från festivalen

Det kan vara värt att nämna att de flesta bilderna har tagits med en mobilkamera och det är därför som kvalitetens är så dålig.

lakrits

Lakritsfabriken visade upp lakritsrötter, som överraskande nog inte luktade något.

montezuma

Hos ”Tantens gröna skafferi” kunde man köpa Montezumas choklad.

annelik

 ”Anneli K” sålde praliner.

Och så lite rörliga bilder

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *